Jag vill dö
February 12th, 2009 15:05
I tabloiderna finns en artikel om eutanasi, som för en gångs skull tar avstamp i att det borde vara självklart. Utöver mig och Alexander Bards Liberati så känns det som om att folk generellt sett undviker frågan helt, eller är emot den.
I mina ögon så känns det självklart att jag ska ha rätten att bestämma när mitt liv ska avslutas. Varför ska jag behöva ligga i en sjukhussäng i 6 månader, vara en börda för familjen, lida något fruktansvärt psykiskt och sakta men säkert plågas tills dess att jag ger upp mitt sista andetag? Om jag måste välja på det och en stor dos morfin, så att jag sakta somnar in, så är inte valet överdrivet svårt. Jag tycker förvisso att det vore vara lagligt att dra en speedball på slutet, så att man kan dö på topp så att säga. Staten däremot, säger nej. Att rycka pluggen när jag ligger som en grönsak, det är okej (kallas även för passiv dödshjälp), men när jag själv är vid medvetande nog att be om att få dö, då är det inte ok.
Det här kan utan större problem härledas till det faktumet att vår kristna moral anser det är fel, fel, fel med självmord. Faktum är att självmord är så tabubelagt att det är svårt att få skriva arbeten om det när man går i grundskolan. Västerländska kristna moralfilosofer ser hela tiden till att hålla döden nära till hands, och genom sin konstanta skräckpropaganda skapar de en sådan konstant negativ sfär runt döden. Det enda de lyckas med, eftersom det är i mina ögon empiriskt konstaterat att ingen lever för alltid, är att ge människor dödsångest. Det är lite som all skräckpropaganda mot cigg, eller att porr dödar själen och gör dig till en förvriden skugga av ditt forna jag med mer gemensamt med hagamannen och Anders Eklund än med de “normala” människorna runtomkring dig. Den stora skillnaden är väl att vi kan ta en cigg, och upptäcka att man varken dör, kräks eller förvandlas till ett nikotinmonster efter tre bloss, och vi kan se på lite hardcore analfisting, och upptäcka att vi fortfarande trivs bra med missionären och våran flickvän, under täcket med lampan släckt. Döden däremot, är lite lurigare att prova på…
Det enda vi vet om döden, det är att vi inte vet något alls. Samma kristna moralfilosofer kan givetvis påstå att de vet att det finns liv efter döden, frälsning och en plats för de som tar Gud/Jesus till sitt hjärta, men vi vet bättre, eller hur?
Man tar dagligen medvetna beslut som kan leda till ens död indirekt (köra bil, skita i hjälmen när jag cyklar, jazza över vägen trots att det är rött) eller kommer som aktivt snabbar på döden (supa, röka, andas). Varje gång jag tar en cigg, drar ett djupt andetag och ger cancern ytterligare en chans att fästa sig, så utövar jag aktiv dödshjälp. Det är ett medvetet val, och när jag väl ligger där med lungcancer vid 45, så kommer det vara ett aktivt och medvetet val att ta livet av mig. Är det inte godkänt utav staten så kommer jag lösa det för egen hand. (hooho, ordvitsar när man snackar om självmord är inte okej, mhmmhmmmmmm…//FRA)
Så summa sumarum, vet jag vem jag är, var jag bor och vad jag lider av så är det väl inte hela världen om jag själv får bestämma över hur jag lämnar den här skiten? Eller vad tycker ni?
Jag håller med dit totalt. Och med tanke på att Sverige har religions frihet så borde man faktiskt inte gå efter lagar med kristen bakgrund. Jag menar med tanke på att Nordens största moské faktiskt byggs i Sverige så kanske man borde sluta upp med att ha en kristen stomme i vissa lagar. Man borde ha en folklig omröstning om hurvida dödshjälp ska vara lagligt eller ej.
Egentligen borde Sverige redan varit avkristnat, vi har ändå haft förmågan att läsa saker kritiskt ett par år nu, men vi trycks tillbaka utav folk som inte klarar av verkligheten som den är, utan måste leva i sina fantasivärldar.
Och ja, en folkomröstning vore trevligt.